Sm-final
Inatt drömde jag om Sm-finalen i bandy. Edsbyn mötte Bollnäs.
Vi sjöng och var med hela matchen det stod 3-3 i halvtid och sedan blev de 6-3 till Edsbyn men under dem senaste 20 min tog Bollnäs igen och de stod 6-6 i slut tiden.
Starffar fick avgöra och Bollnäs vann.
När Sverre missade straffen, Bollnäs började kramas och Flames skrek av glädje brast mitt hjärta.
Red Farmers brast ut i tårar och jag föll ihop på läcktaren.
Jag såg Elin och Elin stå bredvid mig och prata medan jag föll till backen.
Mitt bröst gjorde ont och jag tappade känseln.
Bänken var kall och blöt och jag måsta stänga ögonen.
Elin skrek någonstans i världen och plötsligt svävade jag över hela bandy planen och klackarna.
Jag såg Elin stå och dra i min armar och skrika någonting samtidigt slog hon mig i ansiktet.
Jag dog den dagen.
Under ett hemskt ögonblick trodde jag att även Elins hjärta slutat slå.
Hon sjönk ihop bredvid mig med tårarna strömmande ner för kinderna.
Jag kommer ihåg att jag blev arg på mig själv för att ha dött över en bandy förlust och fått min syster känna sådan smärta.
Sedan vakande jag.